FAKTA OM PROBLEM
GLOBALT & LOKALT
Det växande sopberget fortsätter att öka runt om i världen. En bidragande faktor till att mängden sopor fortsätter att öka beror på att det slängs för mycket sopor, då man konsumerar mer än vad man behöver. Man slänger då det som blir över, istället för att göra något så enkelt som att sortera sina sopor. Orsaken till detta är främst att kunskapen och resurserna för att källsortera inte existerar överallt runt om i världen vilket orsakar stora problem i vår miljö. Vår jord är skör och klarar inte av hur vi hanterar sopor för tillfället. Fiskar i haven dör på grund av kringflytande plast och övrigt skräp och fåglar förväxlar mat med sopor. Nedskräpningen är ett problem som inte längre enbart drabbar oss utan alla levande organismer på vår jord. Det är dags att ta ställning.
Att sprida farliga ämnen i naturen är ett miljöbrott enligt lagen. Dessa ämnen tar p.g.a. att de är hållbara otroligt lång tid att bryta ner och stannar i vår natur i decennier. Sopor innehåller ofta spår av dessa ämnen vilket betyder att när du slänger sopor i just naturen så stannar de där och har en negativ inverkan på vår miljö. Exempel på dessa ämnen är bly, kvicksilver och kadmium. Eftersom det tar så lång tid för dessa ämnen att brytas ner så har de en förmåga att sammantränga sig i näringskedjan. Detta innebär att små organismer förbrukar de kemikalier som lagras i sina vävnader, typiskt fettvävnad. När dessa små organismer äts av större organismer tas kemikalierna upp igen. På detta sätt fungerar varje länk i livsmedelskedjan som ett uppsamlingsfilter vilket betyder att det i slutändan är toppkonsumenterna (djuren högst upp i näringskedjan) som drabbas. Faktum är att dessa toppkonsumenter, t.ex. björnar och vargar, ofta har en högre halt av kemikalier i sig än mängden kemikalier man hittar i exempelvis en sjö. Dessa farliga avfall måste behandlas på ett speciellt sätt för att inte skada vår redan skadade miljö.
Ytterligare exempel på farliga ämnen som kan sprida sig är kvicksilver från termometrar och samt övriga ämnen från batterier. Dessa ämnen kan, trots en liten mängd, orsaka skador på centrala nervsystem och njurarna.
Enligt en medborgarundersökning gjord av statistiska centralbyrån anser 40% av invånarna i kommunen de är bosatta i att nedskräpningen ökar. Trots att kommuner har en skyldighet att ta hand om avfall på ett miljövänligt sätt samt informera invånarna om hur de ska sortera och hantera olika material så finns det inte tillräckligt med information och kunnighet. Kemikalier och andra farliga avfall får alltså inte finnas i naturen då de gör en stor skada på både djur, miljö och människor.
Enligt Ingrid Andersson, generaldirektör på Livsmedelsverket, slänger vi idag cirka ett halvt ton sopor per person under ett år vilket är en ökning på 50% sedan 1990. Stor del av dessa sopor är dessutom fullt ätbar mat. De svenska hushållen slänger sammanlagt mat för 23,7 miljarder om året. Detta är otroligt mycket pengar för något så onödigt.
I Stockholms stad är det enbart 29% som källsorterar - en siffra vi är fast beslutna om att höja. Denna siffra tyder på brist på kunskap och och brist på möjligheter. Det faktum att genom att göra något så enkelt som att sortera ens avfall kan göra drastiska förändringar inom miljön är det alldeles för få som vet om. Hur många vet t.ex. att genom att återvinna aluminium sparar du 95% av energin? Eller att återvunnet glas sparar 20 % av energin och återvunnet papper sparar 67%? En stor majoritet av de material som vi använder oss av går faktiskt att återvinna till nya varor - och vårt jobb är att upplysa ungdomar om detta.
Att materialåtervinna avfall är ett viktigt steg. Man bidrar till att minska energiåtgången i tillverkningsindustrin när man använder återvunnet material och man sparar resurser. Genom kompostering och rötning återgår det organiska materialet och näringsämnena till kretsloppet. Biologisk avfallsbehandling kan dessutom betraktas som koldioxidneutralt. Materialåtervinning bidrar också till att det farliga i avfallet tas omhand på rätt och säkert sätt.
Summan av kardemumman är helt enkelt att vår jord är i desperat behov av vår insats. Vi behöver vår jord och vår jord behöver oss. Om vi inte börjar återvinna det material vi har så kommer inte vår jord att klara av det tryck den är under just nu.
Att sprida farliga ämnen i naturen är ett miljöbrott enligt lagen. Dessa ämnen tar p.g.a. att de är hållbara otroligt lång tid att bryta ner och stannar i vår natur i decennier. Sopor innehåller ofta spår av dessa ämnen vilket betyder att när du slänger sopor i just naturen så stannar de där och har en negativ inverkan på vår miljö. Exempel på dessa ämnen är bly, kvicksilver och kadmium. Eftersom det tar så lång tid för dessa ämnen att brytas ner så har de en förmåga att sammantränga sig i näringskedjan. Detta innebär att små organismer förbrukar de kemikalier som lagras i sina vävnader, typiskt fettvävnad. När dessa små organismer äts av större organismer tas kemikalierna upp igen. På detta sätt fungerar varje länk i livsmedelskedjan som ett uppsamlingsfilter vilket betyder att det i slutändan är toppkonsumenterna (djuren högst upp i näringskedjan) som drabbas. Faktum är att dessa toppkonsumenter, t.ex. björnar och vargar, ofta har en högre halt av kemikalier i sig än mängden kemikalier man hittar i exempelvis en sjö. Dessa farliga avfall måste behandlas på ett speciellt sätt för att inte skada vår redan skadade miljö.
Ytterligare exempel på farliga ämnen som kan sprida sig är kvicksilver från termometrar och samt övriga ämnen från batterier. Dessa ämnen kan, trots en liten mängd, orsaka skador på centrala nervsystem och njurarna.
Enligt en medborgarundersökning gjord av statistiska centralbyrån anser 40% av invånarna i kommunen de är bosatta i att nedskräpningen ökar. Trots att kommuner har en skyldighet att ta hand om avfall på ett miljövänligt sätt samt informera invånarna om hur de ska sortera och hantera olika material så finns det inte tillräckligt med information och kunnighet. Kemikalier och andra farliga avfall får alltså inte finnas i naturen då de gör en stor skada på både djur, miljö och människor.
Enligt Ingrid Andersson, generaldirektör på Livsmedelsverket, slänger vi idag cirka ett halvt ton sopor per person under ett år vilket är en ökning på 50% sedan 1990. Stor del av dessa sopor är dessutom fullt ätbar mat. De svenska hushållen slänger sammanlagt mat för 23,7 miljarder om året. Detta är otroligt mycket pengar för något så onödigt.
I Stockholms stad är det enbart 29% som källsorterar - en siffra vi är fast beslutna om att höja. Denna siffra tyder på brist på kunskap och och brist på möjligheter. Det faktum att genom att göra något så enkelt som att sortera ens avfall kan göra drastiska förändringar inom miljön är det alldeles för få som vet om. Hur många vet t.ex. att genom att återvinna aluminium sparar du 95% av energin? Eller att återvunnet glas sparar 20 % av energin och återvunnet papper sparar 67%? En stor majoritet av de material som vi använder oss av går faktiskt att återvinna till nya varor - och vårt jobb är att upplysa ungdomar om detta.
Att materialåtervinna avfall är ett viktigt steg. Man bidrar till att minska energiåtgången i tillverkningsindustrin när man använder återvunnet material och man sparar resurser. Genom kompostering och rötning återgår det organiska materialet och näringsämnena till kretsloppet. Biologisk avfallsbehandling kan dessutom betraktas som koldioxidneutralt. Materialåtervinning bidrar också till att det farliga i avfallet tas omhand på rätt och säkert sätt.
Summan av kardemumman är helt enkelt att vår jord är i desperat behov av vår insats. Vi behöver vår jord och vår jord behöver oss. Om vi inte börjar återvinna det material vi har så kommer inte vår jord att klara av det tryck den är under just nu.